Mina pinsammaste ögonblick

Eftersom det inte blir någon blogg imorgon (ska på min morfars begravning) bjuder jag lite extra på mig själv idag...

1. I nian åkte alla klasser till Liseberg som en gemensam avslutning innan vi slutade. Vi hade en kul dag utan pinsamheter, men bussen hem skulle bli desto värre. Vi åkte flera klasser ihop, så bussen var överfull. Precis innan vi skulle köra hemåt blev jag akut nödig, och uppsökte busstoaletten. Efter uträttat behov upptäckte jag att det var stopp i toaletten och att varje gång jag spolade fylldes stolen mer och mer....Jag försökte smyga ut från toaletten lite försiktigt och sätta mig utan att någon skulle märka.

Men förgäves, då mina klasskompisar var rastlösa i väntan på att få åka och uppmärksammade allt som gick att kommentera. Till slut var någon tvungen att kolla vad det var som luktade, och stör ni er på bromsspår i toalettstolen så är det ingenting mot vad detta var - en skvalpande skitfull toalettstol....Det var inga roliga timmar hem i den bussen....


2. Veckan innan jag började på Högskolan var jag på Kreta med en kompis, och vi fick för oss att köpa hem sprit. Vi var inte sådär nonchalant världsvana att vi öppet vågade trotsa tullen, så då kom vi på en "briljant" idé - vi tog våra schampo och duschtvålsflaskor, sköljde ur dem ordentligt och fyllde sedan över spriten i dem. Smart, tyckte vi. Nu kunde vi på bästa spionvis smita förbi tullen som annars hade tagit fast oss. För alla vet att tonåringar som smugglar en liter vodka mellan Kreta och Sverige är högprioritet för tullarna. För att göra en spännande smuggelhistoria kort - ja, vi klarade oss genom tullen.

Väl hemma fyllde vi över spriten i vanliga flaskor igen och tänkte inte mer på det. Första veckorna på Högskolan hade vi aktiviteter tillsammans med våra faddrar, och mot slutet av insparksveckan skulle vi i klassen bjuda tillbaka och anordna fest för faddrarna. Och som ny och oerfaren student ville jag vara till lags och smälta in. Så jag hade med mig min Kretasprit som jag tänkte bjuda på mina faddrar. Jag tror till och med att jag hade tänkt att berätta schampoflasketransporten som en kul anekdot på festen, men det var nog tur att det inte blev så.

Festen körde igång och jag hamnade till bords med en mina kvinnliga faddrar. Jag frågade henne om hon ville ha lite sprit, och hon tackade ja. Jag hällde upp, hon drack, hon skrek: "Vad i helvete är det här för sprit, det smakar ju bara parfym" så att det blev tyst i lokalen. Jag stammade något om att jag hade köpt den på Kreta och inte smakat den innan festen (vilket var sant och i sig nog var det dummaste), men jag utelämnade historien om schampoflaskorna....


3. Min flickvän Saras pappa fick en tidig julklapp förra året - en radiostyrd bil för ett par tusen kronor. Jag känner mig själv, och ni andra som känner mig vet att jag kanske inte har tummen mitt i handen, men jag och Myrphys lag hör ganska bra ihop. Så jag drog mig för att testköra bilen. Men jag provade, och när det gick bra tyckte jag att det var rätt kul, och vi turades om att köra på gräsmattan på deras tomt.

Efter julmat och lite alkohol i kroppen gick vi ut och körde en stund på gatan utanför. Av någon anledning fick vi för oss att vi skulle testa hur fort bilen gick, så jag som gillar att springa anmälde mig som frivillig farttestare. Jag skulle springa tio-femton meter och Saras pappa skulle köra bilen parallellt. Åt ena hållet gick det bra, vi konstaterade att jag var snabbare än bilen. Därefter skulle jag springa tillbaka, fortfarande med bilen körandes parallellt med mig. Efter fem meter svänger bilen plötsligt av in mot mina ben (bilen var lite labil i styrningen), jag får panik och hoppar rakt upp i luften för att undvika att trampa på bilen. Och landar förstås rakt på bilen - och det låter "krack".

Av någon mirakulös anledning klarade sig bilen helt utan skador (är inte riktigt säker vad det var som lät "krack") och jag kunde pusta ut. Lite senare, visa av våra misstag, höll vi springandet utanför och bara körde fram och tillbaka längs gatan. Av någon ännu mer oförklarlig anledning kunde jag inte hålla mig från att köra, trots att någon högre makt uppenbarligen talade om för mig att idag inte var en bra dag för att köra radiostyrda bilar. Jag körde ett par meter, hamnade under en bil, och i mina försök att köra ut därifrån backade jag rakt in i en stenmur, knäckte hela framgaffeln och gjorde bilen helt obrukbar.

Det dröjer innan jag kör en radiostyrd bil igen.